Member Login

Lost your password?

Registration is closed

Sorry, you are not allowed to register by yourself on this site!


Nytt!

augusti 22nd, 2013 by sissan92

Nya köksstolar, ny servis, nytt soffbord, mat i kylskåpet och en ny säng! Shoppat loss ordentligt den här veckan, och jag måste erkänna att samvetet inte hållt med om men men så kan vara ibland. Jag verkligen ÄLSKAR min nya säng, den är gudomlig! Kan sitta på kanten och dingla med fötterna:D och den är JÄTTE stor!
Imorn flyttar det troligen in en ny familje medlem oxå, en liten kille vid namn Gustav, fyrbent och hårig ;)
Känns som allt är på åt rätt håll för det mesta iallafall, saknar fortfarande någon att ha vid min sida… Men de kommer väll de med så småningom, hoppas jag iallafall!

Soffhäng

augusti 18th, 2013 by sissan92

Soffhäng med frun och Snosan, trollkarlens lärling på tv. Tar de bara allmänt lugnt, är helt slut i huvudet. Haft en jobbig dag känner, en sån där dag då tårarna bara rinner och allt bara känns jobbigt. Ska röra mig mot staden sen och träffa upp gullefjun, prata och umgås lite, känns som om de behövs…

Stod i baren på motorgårn igår, känns ju i ryggen idag att man varken satt eller stod upp särskilt bra, har jätte ont och är stel som tusan :/ kanske kan lyckas tigga till mig lite massage senare!

Nej va social med frun och Snosan en stund till innan Snosan ska hem<3 och hoppas på att de blir en bättre dag imorn…

augusti 15th, 2013 by sissan92

20130815-085157.jpg

augusti 13th, 2013 by sissan92

Hur vet man när man ska ge upp, hur vet man när man ska släppa taget och gå vidare, hur vet man när det är dags att glömma allt?
Ena sekunden så kan allt kännas perfekt och de känns som om de inte finns ett hinder i världen men sen i nästa sekund känns det som allt bara rasat och det som för bara en stund kändes perfekt känns nu så långt bort och så främmande…
Hur kan de ändras så fort? Hur ska man veta vad som är äkta och vad som bara är i en huvud? Hur ska man kunna komma på vad som är värt att kämpa för och vad som man bara borde ge upp?
Håller på att bli tokig -.-

Fått höra ganska mycket senaste året att folk tycker jag är för smal och att jag ser sjuk och anorektisk ut, börjar tröttna lite på det faktiskt… Man behöver inte vara sjuk och ha anorexia bara för att man försöker tänka på vad man stoppar i sig ibland och för att man tränar! Jag ligger på en normal vikt, kollar man mitt BMI så ligger jag oxå på normal! Jag räknar inte kalorier, jag svälter inte mig själv och jag tränar verkligen inte för mycket!
Jag äter nog mer mat och annat skit än vad många andra gör och jag kan lätt trycka en pizza då och då, visst får väll lite ångest efter en hel pizza men får inte de ibland?
Så trött på att folk är på mig om min vikt, så less på att höra att jag bara är skinn och ben! Vissa verkar ha glömt att jag varit skinn och ben, att jag faktiskt har varit sjuk i anorexia men tagit mig där ifrån! Väger 16 kg mer nu än vad jag gjorde då, jag har gått från ett BMI på 15,2 till ett HÄLSOSAMT BMI 20,6 men det har tydligen ingen betydelse! Bara för att jag råkar vara smal så är det tydligen okey att vara på mig om att jag är bara skinn och ben, men om det hade varit tvärt om då? Om jag hade varit stort som ett hus och BMI över 30, hade ni varit på mig då oxå och shit va fet du är, du ser sjukligt fet ut, nej skulle inte tro de va, för det skulle ju vara elakt att säga till nån att dom är feta!
Så less på att tydligen är okey åt det ena hållet men ute det andra. Tycker folk kan börja kolla på sig själva och deras egna kroppar, kolla på vad dom stoppar i sig eller inte i sig och vilken vikt dom har innan dom går på mig! Jag har koll på min vikt, stenhård koll! Men jag håller hård koll för jag inte vill falla tillbaka, jag vill inte bli sjuk igen! Så back off and leave me alone!

Ska kriga vidare nu men med John blund istället! Live, love & Laugh <3

20130813-233432.jpg

I’m fine…

augusti 12th, 2013 by sissan92

20130813-000052.jpg

Gott samvete

augusti 12th, 2013 by sissan92

Ikväll kan jag ligga på soffan och dega med gott samvete! Har sökt jobb, skickat massa viktiga mail, städat, diskat, tränat och andra små nödvändigheter! Det enda jag har kvar som jag måste göra är att gå och handla men det kanske jag kan leja frun till att göra innan hon kommer hem;)

Fick ett nytt linne av en fin vän igår, ett jätte fint linne, min alldeles egna minion! Det gjorde min dag eller ja det och ett sms jag fick på dan igår:)

Jag va ganska duktig igår oxå faktiskt, rensade ur garderoben lite och tog en långpromenad med en vän, pratade nog öronen av stackaren, kändes som om jag inte var tyst en sekund, men så blir det kanske när man inte setts på ett tag…

 

 

En tanke slog mig igår, eller den har väl egentligen gnagt ett tag i huvudet och det är att jag är trött på att krypa ner i en tom säng på kvällarna, trött på att ligga och vrida och vända på mig halva natten och inte kunna sova. Förstår inte varför jag har så svårt att sova ensam i sängen, har ju klarat det förut, varför har det nu helt plötsligt blivit nästan omöjlig… Saknar att ha en famn att kura ihop mig i, saknar att känna den där tryggheten jag får när det ligger någon bredvid, tröttnat på att vakna i panik av mardrömmar helt kallsvettig och livrädd… Jag är trött på att vara ensam helt enkelt, vill ha någon vid min sida, någon som älskar mig för den jag är, någon kan stå ut med mina dåliga dagar, någon som stannar vid min sida oavsett hur jobbig jag kan vara, någon som är ärlig och omtänksam, någon som faktiskt bara vill ha mig och ingen annan, någon som skulle gå genom eld och vatten för mig, någon som jag skulle kunna vara min bästa vän samtidigt som den är mitt livs kärlek. För tillfället känns det som om det inte finns någon sån för mig, känns som om ingen någonsin skulle stå ut med mig i längden… Känner mig allmänt ensam och är väldigt trött på det…

 

 

En annan sak jag stört mig på senaste tiden och verkligen retat upp mig på är hur folk dömer en, dom dömer en för ens kön eller ens vänner, ens familj eller ens misstag man gjort tidigare. Jag säger inte att jag är perfekt och inte dömer någon för det vet jag att jag gör men jag försöker döma folk efter hur dom är som person och inte efter vilka som är deras vänner eller vem som är deras familj eller vilka misstag dom kan ha gjort tidigare i sitt liv, alla gör misstag liksom, det är något man får leva med. Men jag är så sjukt less på att det är så många som dömer mig för dels min familj men även för vilka misstag jag kan ha gjort tidigare i mitt. Jag har gjort mycket jag ångrar, mycket jag skulle vilja få ogjort men de är liksom omöjligt så jag får leva med det. Men jag vill inte bli dömd för något som hände för flera år sen, jag vill inte bli dömd för hur mina syskon agerar i vissa situationer och jag vill inte bli dömd för vilka jag umgås med. Jag vill bli dömd för den jag är som person, min familj, mina vänner och mina misstag beskriver inte vem jag är som person, det beskriver inte hur jag agerar, det beskriver inte mina prioriteringar, det beskriver inte vad jag värderar eller vad jag tycker och tänker. Jag är så less på att vissa människor dömer mig utifrån saker som inte ens har med mig att göra, t.ex. en del dömer mig för vad mina syskon gör/gjort, en del dömer mig för att råkar vara en tjej och alla tjejer är ju lika falska eller hur, en del dömer mig för vilka jag umgås med, att jag är exakt som vina vänner bara för att vi umgås. Vad är det svåra med att bara döma någon utifrån vem dom faktiskt är som person? Varför är det så svårt för vissa att ge en, en chans att visa att man inte är som sin familj eller sina vänner eller att man faktiskt lärt sig från sina misstag? Varför måste en del dra en över samma kant som alla andra?

Det här jag hakat upp mig på för det är så ofta jag får kommentarer som, ”du och dina systrar är ju alla lika”, eller, ”du är ju tjej de är klart du är som alla andra brudar”, eller de man kan få höra att andra har sagt till mina vänner, ”hon är inte den du känner, skulle du känna den riktiga versionen av henne så skulle du inte vilja ha med henne och göra” eller ”skulle du veta vad hon gjort tidigare så skulle du inte tycka om henne lika mycket”.  Så trött på att bli dömd på det här viset, så trött på att det är så få som faktiskt dömer mig för vem jag är istället för att döma mig efter min familj, mina vänner eller misstag.

Det är såna människor som får mig att vilja börja om på noll någonstans där ingen jävel känner varken mig eller nån i min familj eller mina vänner, någonstans där man faktisk kan bli dömd för den man är och inte allt skit runt omkring!

 

 

Lite luddigt det där men behövde få ur mig det! Nu blir de film och middag framför tvn! Live, Love & Laugh<3

Jävla skitdag!

augusti 9th, 2013 by sissan92

Sovit pissdåligt inatt, vaknat hela tiden, haft ont i kroppen och allt låg fel i sängen så de va obekvämt hur jag än låg…
Och sen den här dagen på de, kan endast sluta illa. Ångest på hög nivå, känner mig allmänt värdelös idag, känns som om jag inte duger till någon idag. Känner mig ensam och övergiven… Känns som ingen vill ha mig för den jag är, duger inte till något… Vill inte känna såhär, vill inte känna att man endast duger åt folk när ingen annan har tid…
Saknar mamma och pappa nå fruktansvärt mycket, de gör verkligen ont… Saknad, tårar, smärta, ångest och skuldkänslor äter upp mig inifrån… Vill bara kura ihop mig till en boll och glömma allt… Känns som jag fallit ner i en mörk grop som jag inte kommer upp ifrån…

För mycket…

augusti 1st, 2013 by sissan92

För mycket i huvudet vilket leder till en sömnlös natt igen, vill bara kunna stänga ner och slippa tänka på allt, slippa ha massa frågor i huvudet som aldrig blir besvarade, slippa vara förvirrad över hur allt är och slippa behöva ha den där klumpen i magen som får allt att kännas helt värdelöst…

20130802-004657.jpg

juli 31st, 2013 by sissan92

Haft en en sån där dag då soffan varit min bästa vän, varit trött och allmänt slö och seg. Hade trevligt sällskap iallafall, skrattat massor och fick en toppen middag!
Varit hemma några timmar nu, kom hem runt tolv tiden, blev en dusch innan jag kröp ner i sängen.
Har fruktansvärt svårt att somna, tycker inte om att sova ensam, borde vara van vid det här laget men nej. Sängen känns tom och kall, spelar ingen roll hur många kuddar jag bunkrar upp med, de hjälper inte längre.
Vill ha nån bredvid mig som håller om mig och värmer mig. Så mycket lättare att sova då, slipper mardrömmarna då oxå.
Får väl försöka sova en stund iallafall hörde något om att jag har ett möte att gå på imorn.

Live, Love & Laugh

Sol<3

juli 27th, 2013 by sissan92

Underbara väder! Idag har vädret verkligen varit perfekt, strålande sol på dan så va till Fyrishov med syster och panda och sola och bada. Sen nu på kvällen kom mullret, regnet och nån enstaka blixt, helt underbart!
Enda som saknades under tiden mullret va här va sällskapet och en bra film :P

Resten av kvällen spenderas i soffan med frun framför en film. Ganska slapp lördag men de är så de brukar vara i det här hushållet, finns sällan ork till att hitta på något :/

Känner lite små saknad efter en kram men de är sånt jag får leva med :/ kanske får en senare…. Man kan ju alltid hoppas iallafall, skulle behövas en kväll som denna.

Live, Love & Laugh


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu