Archive for augusti 12th, 2013
I’m fine…
måndag, augusti 12th, 2013Gott samvete
måndag, augusti 12th, 2013Ikväll kan jag ligga på soffan och dega med gott samvete! Har sökt jobb, skickat massa viktiga mail, städat, diskat, tränat och andra små nödvändigheter! Det enda jag har kvar som jag måste göra är att gå och handla men det kanske jag kan leja frun till att göra innan hon kommer hem;)
Fick ett nytt linne av en fin vän igår, ett jätte fint linne, min alldeles egna minion! Det gjorde min dag eller ja det och ett sms jag fick på dan igår:)
Jag va ganska duktig igår oxå faktiskt, rensade ur garderoben lite och tog en långpromenad med en vän, pratade nog öronen av stackaren, kändes som om jag inte var tyst en sekund, men så blir det kanske när man inte setts på ett tag…
En tanke slog mig igår, eller den har väl egentligen gnagt ett tag i huvudet och det är att jag är trött på att krypa ner i en tom säng på kvällarna, trött på att ligga och vrida och vända på mig halva natten och inte kunna sova. Förstår inte varför jag har så svårt att sova ensam i sängen, har ju klarat det förut, varför har det nu helt plötsligt blivit nästan omöjlig… Saknar att ha en famn att kura ihop mig i, saknar att känna den där tryggheten jag får när det ligger någon bredvid, tröttnat på att vakna i panik av mardrömmar helt kallsvettig och livrädd… Jag är trött på att vara ensam helt enkelt, vill ha någon vid min sida, någon som älskar mig för den jag är, någon kan stå ut med mina dåliga dagar, någon som stannar vid min sida oavsett hur jobbig jag kan vara, någon som är ärlig och omtänksam, någon som faktiskt bara vill ha mig och ingen annan, någon som skulle gå genom eld och vatten för mig, någon som jag skulle kunna vara min bästa vän samtidigt som den är mitt livs kärlek. För tillfället känns det som om det inte finns någon sån för mig, känns som om ingen någonsin skulle stå ut med mig i längden… Känner mig allmänt ensam och är väldigt trött på det…
En annan sak jag stört mig på senaste tiden och verkligen retat upp mig på är hur folk dömer en, dom dömer en för ens kön eller ens vänner, ens familj eller ens misstag man gjort tidigare. Jag säger inte att jag är perfekt och inte dömer någon för det vet jag att jag gör men jag försöker döma folk efter hur dom är som person och inte efter vilka som är deras vänner eller vem som är deras familj eller vilka misstag dom kan ha gjort tidigare i sitt liv, alla gör misstag liksom, det är något man får leva med. Men jag är så sjukt less på att det är så många som dömer mig för dels min familj men även för vilka misstag jag kan ha gjort tidigare i mitt. Jag har gjort mycket jag ångrar, mycket jag skulle vilja få ogjort men de är liksom omöjligt så jag får leva med det. Men jag vill inte bli dömd för något som hände för flera år sen, jag vill inte bli dömd för hur mina syskon agerar i vissa situationer och jag vill inte bli dömd för vilka jag umgås med. Jag vill bli dömd för den jag är som person, min familj, mina vänner och mina misstag beskriver inte vem jag är som person, det beskriver inte hur jag agerar, det beskriver inte mina prioriteringar, det beskriver inte vad jag värderar eller vad jag tycker och tänker. Jag är så less på att vissa människor dömer mig utifrån saker som inte ens har med mig att göra, t.ex. en del dömer mig för vad mina syskon gör/gjort, en del dömer mig för att råkar vara en tjej och alla tjejer är ju lika falska eller hur, en del dömer mig för vilka jag umgås med, att jag är exakt som vina vänner bara för att vi umgås. Vad är det svåra med att bara döma någon utifrån vem dom faktiskt är som person? Varför är det så svårt för vissa att ge en, en chans att visa att man inte är som sin familj eller sina vänner eller att man faktiskt lärt sig från sina misstag? Varför måste en del dra en över samma kant som alla andra?
Det här jag hakat upp mig på för det är så ofta jag får kommentarer som, ”du och dina systrar är ju alla lika”, eller, ”du är ju tjej de är klart du är som alla andra brudar”, eller de man kan få höra att andra har sagt till mina vänner, ”hon är inte den du känner, skulle du känna den riktiga versionen av henne så skulle du inte vilja ha med henne och göra” eller ”skulle du veta vad hon gjort tidigare så skulle du inte tycka om henne lika mycket”. Så trött på att bli dömd på det här viset, så trött på att det är så få som faktiskt dömer mig för vem jag är istället för att döma mig efter min familj, mina vänner eller misstag.
Det är såna människor som får mig att vilja börja om på noll någonstans där ingen jävel känner varken mig eller nån i min familj eller mina vänner, någonstans där man faktisk kan bli dömd för den man är och inte allt skit runt omkring!
Lite luddigt det där men behövde få ur mig det! Nu blir de film och middag framför tvn! Live, Love & Laugh<3
