Alla har vi den där bästa vännen som man alltid tror ska finnas vid ens sida, den där vännen som betyder lite mer än alla andra, den man alltid vänder sig till när man mår dåligt, den man alltid vill berätta saker och ting för först, den man kan vara med utan att ens behöva prata, alla har vi den vännen.
Jag trodde jag visste vem min den vännen va, jag trodde den alltid skulle finnas där för mig, förstå när jag verkligen behövde den.
Men som med allting annat så ändras saker och ting med tiden, man förändras, mognar och kanske inser man att den man trodde va ens bästa vän i själva verket bara är som alla andta vänner man har.
Jag trodde som sagt jag visste vem min bästa vän va men sista året har mer och mer börja känna mer och mer att de kanske bara va jag som värderade vänskapen så högt, det senaste året har jag känt mig åsidosatt, ignorerad och hamnat i skymundan. Känns som om denna vän inte längre bryr sig, inte längre ser när jag faktiskt behöver den.
Jag har försökt prata med denne om de men denne verkar inte se på det på samma sätt som jag.
Träffade denna vän häromdan och den kunde inte ens fråga Hur jag mådde eller hur mitt liv går just nu… Känner mig ganska sårad och arg faktiskt, trodde jag iallafall betydde något för denne men känns inte så, inte känts så på som sagt drygt ett år…
När ska man släppa taget och sluta försöka, när ska man ge upp om att denne faktiskt kanske kan börja bry sig igen?
Börjar bli ganska trött på att försöka faktiskt….
Iväg på äventyr med fru min nu. Live, Love & Laugh
