Har haft mycket blandade känslor dom senaste dagarna om det mesta runt omkring. Många frågetecken om ganska många saker, frågetecken jag skulle vilja få ett svar till men inte riktigt vet hur jag ska lyckas med. Men så småningom så kommer jag nog lyckats reda ut dom oxå…
Har anat en sak, anat att något hade hänt, fick bekräftat att det jag anade stämde. Och helt ärligt så vet jag inte riktigt va jag ska känna inför det… Vet ju vad jag tyckt om saken i fråga och hur jag tyckt att det skulle sluta men det betyder inte att jag är skadeglad för det, jag ville ändå trots allt att det skulle bli bra i slutändan, på nåt vis ville jag inte ha rätt. Det är så svårt att beskriva men jag önskar iallafall att jag kunde göra allt bra på nåt vis, att jag kunde fixa till det som är fel, men det är min sak att fixa, inte min sak att behöva tänka på….
En annan sak som gnagt ganska länge är den här känslan av hur man verkligen känner hur någon man älskar eller någon som betyder väldigt mycket för en bara glider längre och längre bort, hur man än försöker så känns det som om det inte hjälper. För ca 1 år sen gled en sån person ur händerna på mig, hen försvann helt från min sida och det va fruktansvärt jobbigt, det är jobbigt än idag, Hen betydde väldigt mkt för mig och va en av mina närmsta vänner, en av dom som jag kunde prata om näst intill allt med, en av dom som alltid fanns där. Men nånting hände, det som börja som ett tjafs några månader innan eskalerade bara och blev bara värre och värre. Nu så här i efterhand finns det så mycket jag ångrar att jag sagt, så mycket jag skulle vilja ta tillbaka. Jag saknar hen nå fruktansvärt mycket och skulle kunna ge vad som helst bara för att få den som vän igen.
Nu känns det som om allt upprepar sig fast denna gång med annan, en som varit mig precis lika nära, en som varit så nära att den kunnat räknas som familj. Denna gång är det dock inget tjafs som gör det, utan det är våra liv. Vi har inte längre tid att ses lika ofta, vi pratar knappt med varandra och känslan av att den inte känner mig längre växer sig bara större och större. Små saker här och där som gör att det hela bara känns konstigt. Kommentarer som sårar mig men som den andra kanske inte ens tänker på, på samma sätt som jag. Det känns som om det inte längre spelar någon roll vad jag gör så glider den bara längre och längre bort… Och det är väldigt jobbigt för det väcker upp så många känslor, dels från förra året när jag och hen bröt men även från många andra relationer. Det som är jobbigast är att de känns som om allt bara rinner genom fingrarna på mig, hur mycket jag än försöker så spelar det ändå ingen roll i slutändan..
Det enda jag kan tänka just nu är, fan vad jag skulle vilja ha hen i mitt liv igen så jag kan prata med någon om det som händer mellan mig och den. Saknaden är enorm och den är svår att hantera… Känner mig lite hjälplös, ensam, besviken, arg, sårad, förbannad och en jävla massa annat.
Nu är huvudet väldigt trött och slut så jag ger nog upp för idag nu… Live, Love & Laugh<3