Idag klara jag milen på crosstrainern på 22 min! För mig är de stort! Är så sjukt stolt över mig själv, visste att jag skulle klara en mil men trodde inte jag skulle klara de under 30 min! Imorn blir de ett styrkepass och jag längtar som tusan!
Kollat lite på gamla bilder, vet att de är dumt, kommer upp en massa tankar då, jag vet. Men kunde inte låta bli, och nu ligger jag här, men en stor klump i magen…. Saknaden efter dig är större än jag vill erkänna, vet att jag kan skriva till dig och prata med dig om jag vill men de är alltid jobbigt när det är dags att säga Hejdå… För jag vet aldrig när de finns tid för oss att prata igen…
Tankarna far och flyger, har fortfarande den där frågan i huvudet, kunde jag gjort något annorlunda, kunde jag fått ett annat slut eller kanske en fortsättning istället för ett slut om jag hade sagt eller gjort något på ett annat vis… Kommer aldrig få veta svaret på den frågan, spelar ingen roll hur mycket jag försöker reda ut det i mitt huvud, kommer aldrig kunna ändra på de som varit…
Fick en bild igår, en bild på en söt luden liten sak. En sak jag inte kommer få ta del av, något som känns ganska tungt i hjärtat, för är det något jag älskar mest av allt så är det mina små söt ludna krabater, dom är ljuset i allt de mörka! Dom kommer alltid betyda mer än allt för mig, så är det bara. Därför är de synd att de är som det är just nu, men anser att det inte bara är mitt fel, jag tänker inte böna och be för att någon ska känna att den inte gjort nå fel. Jag står för det jag sagt och de valen jag gjort, tycker dock det är fel att man drar in krabaterna i det hela och låter dom bli lidande för att man.inte kan acceptera andras åsikter och val!
Huvudet på högvarv som sagt, stänger ner och försöker släppa allt och tänka så lite som möjligt…. Orkar inte med allt sånt här längre…
Live, Love & Laugh <3